Oppdatert:
March 28, 2010


RIK

Rik (IPO, SchH, SL-prøver, RRP, RSP) er en relativt ny konkurranseform i Norge.
Det er derfor ikke så mange utøvere av denne sportsgrenen ennå.
Likevel har enkelte kommet langt på kort tid, og er dyktige.


"gruppeC-arbeid"

Når det snakkes om IPO, er det gjerne forsvarsarbeidet de fleste mener.
Husk da at IPO-programmet er tredelt, og består av en lydighetsdel, en spordel, og en forsvarsdel.
Alle deler teller like mye, og alle deler må bestås for å få en godkjent prøve.


Man kan også konkurrere kun i spor, eller i spor og lydighet.

IPO krever mye av både hund og fører, da programmet er såvidt komplekst.
I tillegg kreves et godt og aktivt treningsmiljø, da man er avhengig av figuranter under treningen.
Figurantene bør kunne å lese hund, være i fysisk god form, og være "myke" i kroppen.




til toppen av siden


Forsvarsarbeidet trenes inn ved å utnytte hundens byttedrift.
Ved at hunden får kjempe med en figurant om en fille eller en bitepølse, utvikles denne driften hos hunden. Etter hvert vil den gjøre "alt" for å få tak i denne lekesaken.
Bitepølsa byttes etter hvert ut med en såkalt "skyddsarm".


IPO trenes på flere steder i landet, - er du nysgjerrig på denne sporten, ta kontakt med en hundeklubb som trener IPO, og bli med og se på at de trener.

Noen av klubbene som tilbyr RIK-trening:
N Sch.klubb avd. Oslo
N Sch. Klubb avd. Romerike
Drammen BHK
Fredrikstad BHK/N. Sch. Klubb avd. Fredrikstad
Grenland HK
N Sch. Klubb avd. Grenland
N Sch.klubb avd. Rogaland
Nidaros BHK
N.Sch.klubb avd. Nordenfjeldske
N Sch. Klubb avd. Hallingdal
N Sch.klubb avd. Oppland
N Sch.klubb avd. Moss / Vestby
Sandefjord HK

N.Sch.K avd Bergen

til toppen av siden


VAD ÄR IPO?
Av Lars-Åke Chylwik, Havrevingens Kennel

(gjengitt med tillatelse fra forfatteren.)

SPÅR - LYDNAD - SKYDD
Det har skrivits en hel del om IPO-prov, men trots detta svävar förvånadsvärt många i okunnighet över vad IPO egentligen är och vad provformen står för.
IPO är en den form av bruksprov som FCI fastslagit ska gälla i Europa,
och också uppmanat respektive medlemsländer att främja.
BHP är en motsvarighet till tyskarnas "schutzhund", och är ett prov avsett att främst användas inom schäferhundsklubbarna.
Skillnaden mellan BHP och IPO inte stora, men i dagsläget anses IPO generellt vara något svårare, framförallt i den första klassen.
Inom FCI pågår just nu arbete med revidering av reglerna, med mål att likordna reglerna inom IPO och BHP.
Ett IPO-prov består av tre olika avdelningar; spår (A), lydnad (B) och skydd (C). Varje avdelning kan ge maximalt 100 poäng, och maxpoängen vid ett IPO-prov är följdaktligen 300 poäng.
Betygsskalan har sex steg; otillräckligt, bristfälligt, tillfredsställande, god, mycket god och utmärkt.
En sk utbildningsbeteckning kan utdelas om hunden uppnått totalt lägst 220 poäng,
och minst 70 p (tillfredsställande) i var och en av de olika avdelningarna A, B och C.,


IPO-III ELITEN AV EUROPAS BRUKSHUNDAR
IPO är en prov- och tävlingsform, och efter examen kan hunden meriteras till IPO-I, IPO-II och slutligen till IPO-III. Svårighetsgraden i de olika klasserna är ungefär som i våra lägre, högre och elitklasser.
En IPO-III titel har tex i Holland ungefär samma status som ett brukschampionat i Sverige,
I provet ingår också tillgänglighetstest och skottprov och brister hunden i någotdera av dessa moment diskvalificeras den.


SPÅRET
För högsta betyg i spårarbetet oavsett klass, krävs ett exakt och noggrant spårarbete av hunden. Den ska vara så säker i arbetet, att den hela tiden håller sig i spårkärnan.
Den tillåts inte heller för fullt betyg att "slå" i spåret, utan ska kunna följa spåret i dess kärna, även i vinklar och spetsar. Apporter ska markeras exakt. Kraven på spårarbetet innebär visserligen en längre och mer avancerad inlärning än våra traditionella spår, men efter genomfört grundarbete har man också en mycket spårsäker hund, som lätt kan utnyttjas i varierad terräng.
Inom IPO eftersträvas arbete med "låg näsa". Svårighetsgraden i klasserna stegras genom ökad liggtid, ökad spårlängd, ökade antal vinklar och ett ökat antal apporter..
Ibland diskuteras för- och nackdelar med olika typer av spårprov. En hund vet inte om den deltar i SBK:s SPH-klass eller i ett IPO-prov !
I spåret är det hundens förmåga att följa vittring och markera föremål som räknas.
Ett perfekt spårarbete är detsamma oavsett provform. Skillnaderna ligger främst i provbestämmelser och bedömningsgrunder. En utbredd missuppfattning är också att ett IPO-spår ska gå i extremt långsam takt. Ett för långsamt spårarbete kan inom IPO medföra poängavdrag, likaväl som om man har en för "het" hund som stretar, drar och vill rusa i spåret. Rask "promenadtakt" är vad som eftersträvas även inom IPO. Att vissa hundar går extremt långsamt fram, är snarare ett utslag av inlärningsmetod, än av hundens spårförmåga.


LYDNADEN
Lydnadsprogrammet skiljer sig momentmässigt inte nämnvärt från det lydnadsarbete som krävs för de svenska bruksklasserna. Linförighet och fritt följ, även i grupp av främmande människor ingår, liksom platsliggning med störning och inkallning. Ställande, läggande och sättande, provas under olika gångarter.
Apportering utförs med lätt och tung apport, både som enskilt moment och tillsammans med hopp över 1-metershinder och A-hinder. Ett moment som utförs något annorlunda är framåtsändandet, där hunden med högsta hastighet ska förflytta sig i rak linje framför föraren medan denne står stilla, och därefter på ca 30 meters avstånd läggas med kommando.
Någon skillnad på ett bra utfört lydnadsprogam jämfört med SBK:s provformer finns inte. Bra lydnad är detsamma oavsett provform, och återigen är det regler och bedömningsgrunder som kan skilja sig.


SKYDDSARBETET
Här finns de största skillnaderna jämfört med SBK:s SKH-klass.
Inom IPO arbetar man bara med figurant i skyddsärm (inget munkorgsarbete). Man lär tidigt hunden att det är mot ärmen angreppet ska riktas, och arbetar bort eventuell personfixering. Det krävs fullständig kontroll på hunden under hela provet, och hund som "går ur hand" diskvalificeras. Angreppen ska utföras med kraft och bettet ska vara "fullt" och fast.
I programmet ingår bla rondering, som är en form av fjärrdirigering, där hunden ska springa runt och kontrollera ett antal gömställen (tält/skärmar).
När hunden funnit figuranten ska den tätt inpå bevaka denne och ge ståndskall. Föraren backar kort ut ur gömstället med hunden och kommenderar ut figuranten. Efter att hunden satts på bevakning flyr figuranten och hunden får först efter förarens kommando ta fast den flyende. Efter släppande och ny bevakning gör figuranten ett angrepp mot hunden som den kraftfullt ska avvärja. Därefter sker en sk ryggtransport (figuranten går ca fem steg framför hundförare och hund),
Under transporten utför figuranten ett överfall, som hunden utan kommando ska avvärja.
Vidare ingår ett "modprov" där hunden på kommando ska avvärja ett överfall rån figuranten som hotfullt rusar mot hund och förare.
Efter släppande och bevakning riktar figuranten på nytt ett angrepp mot hunden, som den kraftfullt ska avvärja.
Avslutningsvis sker sidotransport.

En IPO-meriterad hund är en mycket "säker" skyddshund, och riskerna att den skulle "slå över" i andra sammanhang, är i stort sett obefintliga.
Kritiker mot IPO gör ibland gällande att IPO-skyddet inte fungerar i praktiken...
IPO precis som SBK:s SKH-klass är en provform !
De medlemmar som anser sig träna "polishundar" eller "skyddshundar för privat bruk" i SBK:s regi, har antingen hamnat på helt fel plats eller också fullständigt missuppfattat sin roll som hundägare.
Att modifiera träningen för att hunden ska läras "praktiskt" skyddsarbete, tex inom polisen är för en IPO-tränad hund definitivt inga svårigheter, men för SBK-medlemmen finns inte något behov av en sådan hund.
Även de hundar som är tränade inom SBK:s SKH-klass måste "tränas om" för dessa ändamål.
Verkligheten för skyddshundarna inom exvis polisen kan vara betydligt hårdare och mer belastande än på tävlingsplan, vilket också många gånger visat sig i praktiken...
Det som är glädjande när man studerar hur figurantarbetet inom IPO ska utföras, är att man lägger mycket stor vikt, på att eliminera alla skaderisker för hunden.
Här finns inget utrymme för spektakulärt figurantarbete. Inga höga angrepp, som kan skada nacke och rygg på hunden. Inga publikfriande "spinning catch", där hundarna pga dåligt figurantarbete snurrar i luften med risk för käkskador, etc.
I motsats till vad som ibland framhålls, är man inom skyddsträningen i IPO mycket rädd om hunden. Det heta ämnet har varit den sk softstocken, en mjukstoppad kort "käpp", med vilken hunden under två moment tilldelas två "slag". Slagen som sker med den mjuka "käppen" är inte avsedda att tillfoga hunden smärta.
Detta är också pga softstockens utformning omöjligt att göra, om belastningen sker på rätt sätt. Slagen är mer en prövning på hundens koncentration och benägenhet till att reagera på störning, under pågående angrepp. Enda risken som finns med momentet är okunniga figuranter, och för mjuka och böjliga softstockar.
Belastningen får bara göras där det inte finns någon risk att skada hunden. I tex Holland, stängs på många håll, den figurant omedelbart av som medvetet - eller av misstag - belastar hunden på annat än föreskrivet sätt.
Under figurantutbildning och träning är detta moment dessutom något som ska komma in i ett sent stadium av träningen. Den som använder softstock i början av en hunds skyddsutbildning eller låter en oerfaren figurant använda den har mycket kvar att lära...


VEM KAN TRÄNA IPO ?
Grundträning med sikte på en karriär inom IPO kan precis som all annan träning påbörjas redan i valpåldern.
Genom lekfull inärning kan enkla "lydnadsmoment" läras in, hundens spårintresse bör utvecklas på ett sådant sätt, att man eftersträvar ett noggrannt arbete med låg nos. Likaså är det lämpligt att redan från valpåldern bygga upp hunden kamplust, och dess förmåga att engagera sig med käkar och kropp.
Det är en fördel att bygga upp tex "bolldriften", hos den unga hunden. Bollen är ett suveränt hjälpmedel i både spår, lydnad och skyddsarbetet.
Efterhand ersätts bollen i skyddsträningen, av kamptrasa, kamprullar, mjuk unghundsärm, för att nå målet att inrikta sig på ett fast och fullt bett i tävlingsärm.
För IPO-träning krävs samma egenskaper hos hunden som vid träning av andra bruksgrenar. En trevlig glad, pigg hund med tillräckliga motorer att driva den framåt.
Skärpa och förvarslust är av underordnad betydelse, dock prioriteras kamplusten. Den ideala hunden torde vara öppen och tillgänglig, ha livligt temperament, vara relativt nervfast, ha stor kamplust, ha liten till måttlig skärpa och försvarslust.
En måttligt hård hund med dådkraften som en tillgång är att föredra.
Av föraren krävs gott handlag med hund, förmåga att läsa och förstå hund, att ha kunskap om hundens driftsystem och hur det kan påverkas.
Målsättningen ska givetvis vara att vid prov meritera sin hund !
Det viktigaste av allt är kompetenta instruktörer och figuranter, som är mogna och kunniga nog att ta ansvar för både hund och förare, och som kan se både möjligheter och begränsningar. För IPO-träning finns ett mycket stort behov av kvalificerade medhjälpare...


IPO - MÖJLIGHETER !
IPO är en mycket seriös och trevlig form av bruksprov, där man som aktiv kan tävla med sin hund, oavsett var i Europa man befinner sig.
Det är en provform som ger god bredd och variation i träningen. Spårarbetet, lydnaden och skyddsarbetet är var för sig lika viktiga.
Man visar i skydds- och figurantarbetet mycket stor hänsyn mot hunden.
Momenten och tekniken är utformade så att risken för skador på hunden minimeras. Man utbildar en tävlingshund - ingen försvarshund. Detta innerbär att IPO-hunden är en mycket god reklampelare för skyddsarbete i allmänhet och IPO i synnerhet.
Risken att en IPO-tränad skyddshund skulle angripa människor, pga träningen, finns inte om träningen bedrivits korrekt.



til toppen av siden


til toppen av siden





NYTT:
fra 1. juli 2002 må
ferdselprøve være bestått for å delta i prøver.



Vad er IPO?
artikkel av
Lars-Åke Chylwik
Webmaster Birgit Husom
© 2002 Birgit Husom